Workshop - Den inre skolmiljön

Minnesanteckningar från en gruppdiskussion i slutet av workshopen 16 nov 2016 om "Den inre skolmiljön"

Emotionell kapacitet, elever och lärare i samverkan

Gruppen bestod av ca 7 personer (bl. a. några förskollärare från Haverdal, en f.d. lärare och en f.d. lärarutbildare).

Alla var överens om att dagens workshop varit intressant och lärorik. Hur ska då emotionell träning få en större plats i skola och förskola än idag?

• Vi ska börja använda de möjligheter, som redan finns. Man uppfattade att detta var lättare i förskola än i vanlig skola. I förskolan är planeringsramarna friare. Det är därför lättare att där skriva in olika former av emotionell träning i den planering man gör. Och markera träningen med FET STIL, så att den verkligen blir av.
• Lärarutbildningen diskuterades. Man menade att utbildning och träning i emotionellt arbete saknades i de lärarutbildningar deltagarna genomgått. Under flera års utbildning hade praktisk träning bara ingått med några få timmar. En som gick ut år 2007 mindes inte att man jobbat med känslor alls.
• Värdegrundsfrågorna i läroplanen föreslogs få större utrymme och användas som utgångspunkt för funderingar och olika rollspel. TV-programmet "Morgans mission"(SVT ht 2015), där Morgan Alling jobbade med en årskurs 8 med stora relationsproblem, kunde vara en bra utgångspunkt. Hur känns det när någon är elak? Vad gör jag när jag ser att någon mobbas?
• Skolministern deltog i sista TV-programmet Eleverna framhöll att den träning de fått med Morgan varit oerhört värdefull. Skolministern menade att lärarna borde få fortbildning. Vi i gruppen tror inte att det räcker att lärare får lite fortbildning. Som lärare är man framför allt inställd på att undervisa i sina egna ämnen. Det behövs en lärare som har arbete med emotioner som sitt ämne, förslagsvis en dramapedagog, så som Susanne Osten, Malin Stintzing m. fl. förslagit i en stor artikel i Dagens Nyheter. Eller någon med motsvarande erfarenheter som flera av dagens inspirerande föreläsare besatt.
• En i gruppen berättade om en undersökning om empati hos studenter gjord dels för 20 år sedan (om jag minns rätt) och dels nu. Resultatet visade att empatin hos dagens studenter var 40 % lägre än hos deltagarna för 20 år sedan. (Vore värdefullt att få fatt i och läsa mer om dessa undersökningar.) En annan i gruppen berättade om hur rutinerade lärare tycker att det blir allt svårare att arbeta i skolan därför att många barn tar allt mindre hänsyn till andra. Detta kan vi också läsa om i dagspressen då och då, samtidigt som skulden ofta läggs på skolan.
• Gruppens slutsats blev att "Emotik" som ämne och/eller andra former av emotionell träning i skolan behövs. Men tiden i skolan är begränsad. Om vi nu inför ett nytt ämne eller nytt fokus behövs utrymme. Hur får vi det? Kändes som att vi behöver se över både läroplan och timplan och fundera över om något kan tas bort eller omplaneras. Kunskapsmängden i världen ökar ständigt. Men ett läsår i skolan kan inte öka på samma sätt. Behöver hela skolan göras om?
• Klassen Morgan Alling jobbat var helt överens om att andan i klassen och respekten för varandra blivit mycket bättre tack vare Morgans arbete. En i vår diskussionsgrupp bidrog med ett exempel från förskolan. Efter maten brukade man erbjuda olika aktiviteter som barnen kunde välja. Antalet platser för respektive aktivitet var begränsad. De två platserna/valkorten för I-paden var länge populärast. Men så satsade man på yoga till lugn musik. Man kunde se att barnen mådde bra av detta. Nu hade yoga som aktivitet gått om I-paden i popularitet! Personligen skulle jag vilja undersöka vilka faktorer, som bidrog till detta.
• Alla i gruppen tackar för en givande dag och ser fram emot ett fortsatt arbete för emotik som ämne i både lärarutbildningen och i skolan?